Vattenkvalitet

Odlingsbara mikroorganismer vid 22°C/3 dygn (Heterotrofa bakterier)
Heterotrofa bakterier ger en allmän uppfattning om det totala bakterieinnehållet i vattnet. Om antalet heterotrofa bakterier är mindre än 100 cfu per ml bedöms vattnet som tjänligt medan 100 cfu per ml eller mer ger bedömningen tjänligt med anmärkning. Förhöjda värden kan bero på förorening eller på otillräcklig vattenomsättning.

Långsamväxande mikroorganismer vid 22°C/7 dygn (Heterotrofa bakterier)
Heterotrofa bakterier ger en allmän uppfattning om det totala bakterieinnehållet i vattnet. Om antalet heterotrofa bakterier är mindre än 5000 per ml bedöms vattnet som tjänligt. Halter som går över 5000 per ml ges bedömningen tjänligt med anmärkning. Förhöjda värden kan bero på förorening eller på otillräcklig vattenomsättning.

Koliforma bakterier (35oC)
Om antalet coliforma bakterier per 100 ml är mindre än 1 bedöms vattnet som tjänligt. Om antalet är mellan 1-9 bedöms vattnet som tjänligt med anmärkning. Då antalet är 10 eller mer bedöms vattnet som otjänligt. Koliforma bakterier förekommer naturligt i jord och vatten men också i tarmkanalen hos djur och människor.

Escherichia coli (E.coli)
Om E.coli påvisas i 100 ml bedöms vattnet som otjänligt. E.coli finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur. Upptäckt av denna bakterie i vattnet tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller liknande. Vid påvisande av sådana bakterier kan man inte utesluta förekomst av sjukdomsframkallande bakterier och/eller virus.

Aktinomyceter
Aktinomyceter kan ge lukt och smak och tillväxa lokalt i distributionsanläggningar. Tillväxten stimuleras av olika naturmaterial såsom gummi, trä och så vidare. Dålig omsättning av dricksvattnet i till exempel ändledningar och reservoarer kan ge upphov till höga halter aktinomyceter. Det finns inga vetenskapliga belägg för att aktinomyceter i dricksvatten orsakar överkänslighet eller mag/tarmbesvär.

Jäst- och mögelsvamp
Mikrosvamp kan ge lukt och smak. Dålig omsättning av dricksvattnet i till exempel ändledningar och reservoarer kan ge upphov till höga halter. Det finns inga vetenskapliga belägg för att mikrosvamp i dricksvatten orsakar överkänslighet eller mag/tarmbesvär.

Vattnets smak
Vattnets smak skall vara neutral, och luktfri. Orsaken till att det ibland inte är så kan till exempel vara att rost från ledningarna (oftast i fastigheten) ger vattnet en metallisk smak. Därför är det viktigt att spola så länge att temperaturen inte längre sjunker innan man använder vatten till matlagning. Detta är extra viktigt när vattnet varit stillastående länge i ledningarna, till exempel under natten. Om man bor högt upp i huset kan det ta en stund på morgonen att få fram friskt vatten om man är uppe tidigt.

Grumlighet (turbiditet)
Grumligheten kan utgöras av synliga mycket små partiklar som ger vattnet en viss ”mjölkighet”. Orsaken till vattens grumlighet är i de flesta fall järnföroreningar eller leror.

Lukt
Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter ibland blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller stall.

Järn
Järn kan komma till dricksvattnet från utfällningar orsakade av korrosionsangrepp på stål- och gjutjärnledningar eller från processkemikalier på vattenverken. Om halterna hos användaren hamnar över gränsvärdet kan färg och smak påverkas. Järn kan dessutom orsaka skador på textilier vid tvätt. Järnhalten bör vara under 0,20 mg/l men problem kan uppstå både vid lägre eller först vid högre halter. Förekomsten av järn medför normalt ingen hälsorisk.

Färgtal
Vattnets färg orsakas vanligen av multnande växtdelar (humus-ämnen) eller av järnförekomst. Färgat vatten innebär ingen hälsorisk, färgtalet bör helst vara under 30 för att slippa missfärgning.

Kemisk syreförbrukning COD:MN
COD:MN är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen vilka oftast består av multnande växtdelar, det vill säga humus. Dessa ämnen kan påverka färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på föroreningar, COD-halten bör därför vara mindre än 4 mg/l.

pH
pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och alkaliska beståndsdelar. pH-värdet ligger i allmänhet mellan 5 och 8. Värden under 7 kan innebära risk för korrosionsskador på rörledningar av metall. Låga pH-värden ökar risken för utlösning av metaller ur ledningssystemet. Därför är det viktigt att spola ur ledningarna på morgonen när vattnet stått stilla under natten.

Konduktivitet
Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga, denna stiger med ökad salthalt. Ledningsförmågan är i regel mindre än 100 mS/m.

Alkalinitet
Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga och har tillsammans med pH och hårdhet betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Ju högre alkalinitet desto större är vattnets förmåga att stå emot försurning.

Totalhårdhet, kalcium och magnesium
Totalhårdheten anger den gemensamma summan av kalcium och magnesium i vatten. Vatten med låg totalhårdhet kallas mjuka och vatten med hög totalhårdhet hårda. Vatten med hårdhet högre än 100 mg/l innebär risk för utfällning på textilier samt i kärl och ledningar. Mycket mjukt 0–2,0 dH, Mjukt 2,1-4,9 dH, Medelhårt 5,0-9,8 dH, Hårt 9,9-21 dH.

Natrium
Höga halter kan tyda på påverkan från saltvatten. Halter över 100 mg/l är anmärkningsvärda.

Mangan
Mangan finns ofta i vårt grundvatten. Det ger i huvudsak samma problem som järn. Manganhalten hos användaren bör vara lägre än 0,05 mg/l

Aluminium
Aluminium kan lösas ut ur marken vid låga pH-värden. Normalt ligger aluminiumhalten under 0,2 mg/l. Halter över 0,5 mg/l är anmärkningsvärda.

Koppar
Förhöjda halter av koppar kan förekomma beroende på utlösning ur ledningar och har ofta samband med ett lågt pH-värde. Kopparhalten får inte överstiga 0,20 mg/l efter en ordentlig spolning. Koppar kan orsaka gröna utfällningar i sanitetsporslin och ibland grönfärgning av hår. Höga halter av koppar kan ha hälsovådliga effekter. För att undvika koppar är det viktigt att spola ur vattnet som varit stillastående i ledningar längre tid, till exempel under natten.

Ammoniumkväve (ammoniumnitrogen)
Förhöjd halt av ammoniumkväve kan tyda på förorening från avloppsvatten. Förhöjda halter förekommer också naturligt med mycket järn eller humus. Halter över 0,5 mg/l anses anmärkningsvärda.

Nitratkväve (nitratnitrogen)
Förhöjda halter av nitrakväve kan förekomma i närhet av gödslad mark eller när vattnet är avloppspåverkat.

Nitritkväve (nitritnitrogen)
Halter över 0,005 mg/l kan tyda på föroreningar från avloppsvatten, men kan också förekomma naturligt i framförallt borrade brunnar. Vatten med halter över 0,50 mg/l är otjänligt och bör framförallt ej ges till barn under 1 år.

Fosfat-fosfor
Höga fosfathalter kan tyda på föroreningar från avlopp eller gödsling. Höga fosforhalter kan också ha naturligt, geologiskt ursprung.

Fluorid
Fluoridhalter mellan 0,8 – 1,2 mg/l anses ha kariesförebyggande effekter. Vatten med fluoridhalt överstigande 1,5 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck. Halter högre än gränsvärdet innebär ökad risk för missfärgning av tandemalj. Vid mycket höga halter över 6 mg/l finns risk för fluoridinlagring i benvävnaden (osteofluoros).

Klorid
Kloridhalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/l kan ge salt smak, dessa höga kloridhalter förekommer vid inläckage av saltvatten.

Sulfat
Sulfathalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Över 200 mg/l kan ge smakförändringar och övergående diarré hos känsliga barn.

Radon
Radon utgör troligen en större hälsorisk än man tidigare trott. Radonhalten i vattnet bör vara under 100 Bq/l. Om halten går över 500 Bq/l bör det inte användas till dryck och matlagning för barn under fem år utan att man först kokar vattnat, eller vispar det kraftigt i minst tre minuter. Om halten går över 1000 Bq/l betyder det att vattnet är otjänligt och då bör man inte använda det till dryck eller livsmedelshantering.

Undersökning av råvatten vid den punkt där det tas in i vattenverket enligt LIVSFS 2022:12.

Mikrobiologiska paket RVM101+KOLFAG: provtar för escherichia coli, koliforma bakterier, intestinala enterokocker och kolifager.

Kemiskt paket RVK101: provtar för färg, turbiditet, järn, mangan, konduktivitet och ph.

Större kemisk undersökning RVK006-VOC: provtar för: alkalinitet, COD(Mn), färg, konduktivitet, lukt, pH, turbiditet, fluorid, nitratkväve, nitrat, klorid, sulfat, benso(b+k)fluoranten, benso(ghi)perylen, indeno(1,2,3-cd)pyren, PAH, benso(a)pyren, tri- och tetrakloreten, ammoniumkväve, ammonium, nitritkväve, nitrit, aluminium, järn, kalcium, kalium, koppar, mangan, magnesium, natrium, hårdhet, antimon, arsenik, bly, bor, kadmium, krom, nickel, selen, kvicksilver, AMPA, glyfosat, cyanid, bromat, aldrin, dieldrin, heptaklor, heptaklorepoxid, atrazin, BAM, bentazon, bitertanol, cyanazin, desetylatrazin, desisopropylatrazin, 2,4-diklorprop, dimetoat, diuron, 2,4-diklorfenoxisyra, etofumesat, fenoxaprop, hexazinon, isoproturon, kloridazon, klorsulfuron, kvinmerak, MCPA, mekoprop, metamitron, metazaklor, metribuzin, metsulfuronmetyl, propyzamid, simazin, terbutylazin, thifensulfuronmet, 2,4,5-triklorfenoxisyra, kvantifierade bekämpningsmedel.

Undersökning av utgående vatten från vattenverk enligt LIVSFS 2022:12.

Mikrobiologiskt paket DVM101: provtar för odlingsbara mikroorg, escherichia coli, koliforma bakterier och intestinala enterokocker.

Kemiskt paket DVK101: provtar för färg, turbiditet, järn, mangan, nitritkväve och nitrit.

Undersökning av dricksvatten hos användare enligt LIVSFS 2022:12.

Mikrobiologiskt paket DVM102: provtar för långsamväxande bakterier, 7 dygn odlingsbara mikroorg., 3 dygn escherichia coli, koliforma bakterier och intestinala enterokocker.

Mikrobiologiskt paket DVK103: provtar för färg, konduktivitet, lukt, pH, turbiditet, aluminium, järn och mangan.

Paket prclos vid ytvatten eller misstanke om ytvattenpåverkan. Provtar för presumtiva clostridium perfringens.

Större kemisk undersökning DVK116: provtar för alkalinitet, aggressiv kolsyra, COD(Mn), färg, konduktivitet, lukt, pH, turbiditet, fluorid, nitratkväve, nitrat, klorid, sulfat,benso(b+k)fluoranten, benso(ghi)perylen, indeno(1,2,3-cd)pyren, PAH, benso(a)pyren, bromdiklormetan, dibromklormetan, tribrommetan (Bromoform), triklormetan (Kloroform), trihalometaner 1,2-dikloretan, bensen, tetrakloreten (Perkloretylen), trikloreten (Trikloretylen), tri- och tetrakloreten, ammoniumkväve, ammonium, nitritkväve, nitrit, aluminium, järn, kalcium, kalium, koppar, mangan, magnesium, natrium, hårdhet, antimon, arsenik, bly och bor.